Harmonisk hemfödsel

" Den här gången var det verkligen jag som födde mitt barn"

Mitt i sommarnatten, som aldrig blir riktigt mörk, kommer jag fram till paret som väntar sitt andra barn. Vattnet har gått ca två timmar tidigare och kvinnan har nu sammandragningar som är regelbundna, men lätta att hantera. Efter en stunds vila har nu värkarna ökat i intensitet och frekvens så det är dags för henne att kliva ner i poolen i det varma, lindrande vattnet. Där kan hon vända sig hur som helst och jag hjälper henne igenom värkarna där en del av värkarna är överväldigande. Det enda som syns är en liten bekymmersrynka, ett litet uttryck av plåga i ansiktet.” Du klarar av det, din kropp kan föda” säger jag varsamt. Hennes man stryker henne över håret och lutar sin kind mot hennes och viskar ömma ord av kärlek i hennes öra. Så börjar de värkar om är så påträngande av ett barns vilja att komma ut i världen, som får kvinnan att komma i kontakt med sin djupa röst. 25 minuter senare glider barnet ut i vattnet, landar precis i kvinnans blickfång. Hon fångar barnet och tar upp det i sin famn. Barnet blinkar lite och vänder sitt ansikte mot kvinnans blick. Barnet har redan en rosa färg, skriker lite och gäspar. Allt är lugnt och stilla, en god, stund tills moderkakan gör sig påmind genom nya sammandragningar och även moderkakan glider ut, efter att lösningsblödningen färgat vattnet i poolen.

Det är dags för henne att kliva upp från poolen. De lägger sig tillsammans med barnet på bädden framför poolen så att den goda anknytningen kan fortsätta.

När allt det praktiska är färdigt och barnet har ammat kan jag vila några timmar för att sen ge mig av i den varma sommardagen. Tar en bild på de vackra blommorna i trädgården medan jag hör kvinnans ord i mitt sinne. ”Å Elisabeth, den här gången kände jag att jag födde mitt barn. Jag är så tacksam!